Program från SVT där människor med psykiska problem berättar

Detaljer

Överordnad kategori: Verksamheten i Skåne

Skapad den 20 november 2015

Senast uppdaterad 20 november 2015

Träffar: 446

Delaktighet grunden för en lyckad behandling

Detaljer

Överordnad kategori: Verksamheten i Skåne

Schizofreni är bland de 10 högst rankade orsakerna till funktionshinder i utvecklade länder världen över [1]. Sjukdomsdebuten sker oftast i åldern 15–30 år. För majoriteten av de drabbade dröjer den psykiatriska behandlingen mer än två år från det att de första symtomen gett sig till känna. Bakgrunden till denna fördröjning är troligen mångfacetterad, men stigmat som är förknippad med sjukdomen utgör en viktig orsak. 

Schizofreni är ett syndrom, det vill säga en samling av symtom hos en individ med en varaktighet över lång tid, i de flesta fall livslång. Det är inte en enda sjukdomsenhet utan utgör sannolikt en grupp psykiatriska tillstånd som, i avsaknad av biologiska markörer, ännu inte kan särskiljas från varandra. Symtomen verkar även överlappa med andra psykiatriska tillstånd och utgör dessutom dimensioner som sträcker sig från normalitet till gravt handikappande tillstånd. Avsaknaden av klara gränser mot andra tillstånd gör sjukdomen svår att definiera och därmed även svår att studera. Här skriver vi om schizofreni som om det vore en klart definierad sjukdom, men det är viktigt att komma ihåg att vi troligen använder ordet schizofreni som en term för flera tillstånd med vissa gemensamma drag. I den nya diagnostiska manualen, DSM-5, har huvuddragen för diagnoskriterierna behållits, men psykopatologiska dimensioner har lagts till för att bättre illustrera sjukdomens heterogenitet i förlopp och svårighetsgrad [2]. 

Sjukdomen kännetecknas av en bristande perception och realitetsprövning av sinnesintryck, vilket kan yttra sig som vanföreställningar, hallucinationer, emotionell dysreglering och oorganiserat beteende. Oftast föregås sjukdomsdebuten av mer subtila tecken som utvecklas gradvis och efter hand leder till nedsättning av psykiska funktioner, personlighetsförändring och social isolering. Det finns vissa belägg för att det under denna så kallade prodromalperiod är möjligt att bromsa utvecklingen till akut sjukdom genom att behandla de symtom som föregår de psykotiska, ofta ångest och depression, med terapi eller symtomlindrande medicin. Det är dock utifrån symtombilden inte möjligt att förutsäga en utveckling till schizofreni med bättre träffsäkerhet än cirka 30 procent, vilket försvårar en generell behandlingsrekommendation [3]. 

Förlopp och utfall

Hos personer med schizofreni finns ett brett spektrum av utfall, som varierar från normalitet eller minimal funktionsnedsättning till svår kontinuerlig sjukdom med grava funktionshinder. De flesta patienter befinner sig i mitten av spektrumet där det är möjligt att leva ett liv i samhället förutsatt att behandlingen omfattar både medicinering och psykosociala insatser.

Schizofrenisjukdomen är förenad med ökad mortalitet och morbiditet. Upp mot hälften av personer med schizofreni gör någon gång ett självmordsförsök, och cirka 5–10 procent avlider i ett fullbordat självmord [4]. Personer med schizofreni har i medeltal 2,5 gånger ökad dödlighet jämfört med...

Läs hela artikeln på Läkartidningens hemsida: http://lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/10/Delaktighet-grunden-for-en-lyckad-behandling-av-psykossjukdomar/

Skapad den 15 oktober 2015

Senast uppdaterad 15 oktober 2015

Träffar: 524

Psykiatriska vården måste fungera bättre, artikel i SvD

Detaljer

Överordnad kategori: Verksamheten i Skåne

DEBATT | PSYKIATRI

Under 25 år har man ständigt påpekat ständigt samma problem med samordning och samverkan.

Den 11 november 1989 fastställde den dåvarande socialministern Sven Hulterström (S) direktiven för det som senare kom att kallas Psykiatriutredningen. Det är bra direktiv; när politikerna nästa gång ska utreda brister i samverkan, kan man ta dem rakt av.

I probleminventeringen pekar man på: ”brister i samordningen”, ”oklarheter beträffande ansvarsfördelningen varit en tillbakahållande faktor” och ”behov av samordning och samverkan”. Utred­ningen skulle ”överväga roller och funktioner för samarbete mellan vårdsektorn och andra samhällssektorer” och ”behov och utformning av en samordnande funktion”.

Läs hela artikeln på Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/psykiatriska-varden-maste-fungera-battre

Skapad den 15 oktober 2015

Senast uppdaterad 15 oktober 2015

Träffar: 466

Referat från offentligt möte i Lund 28 september

Detaljer

Överordnad kategori: Verksamheten i Skåne

Referat från

Offentligt möte måndagen den 28 september 2015.

Arrangörer: IFS i Lund och Schizofreniföreningen i

Skåne.

Vården av personer med allvarlig psykisk sjukdom/funktionsnedsättning.

Vilka förändringar vill vi ha i framtiden?

Diskussionen handlar om livet för personer som drabbats av allvarlig psykisk sjukdom/funktionsnedsättning och deras anhöriga.

Hur skall riksdagens beslut från 1994 om ”Samhällsintegration på lika villkor” och ökat inflytande över sina egna liv och över den service, stöd, vård och rehabilitering som de kan behöva kunna verkställas?

Deltagare

Margaretha Herthelius (ordförande Schizofreniförbundet i Sverige), Jimmie Trevett (förbundsordförande RSMH), Inger Blennow (ordförande Sveriges Fontänhus Riksförbund), Sigbritt Emilsson (styrelseledamot Schizofreniföreningen i Skåne), Mikaela Javinger (Libra), Pauline Östner (styrelseledamot RSMH-riks).

Moderator

Harald Wilhelmsson (ordförande Schizofreniföreningen i Skåne)

Harald Wilhelmsson:

Ämnet, som är gemensamt för oss alla idag, är vården av personer med psykisk funktionsnedsättning. Vi kan förvänta oss förändringar framöver. Ett nytt nationellt system är planerat från den 1 januari, och vad detta innebär vet vi inget om. Vi befarar dock att den grupp som är aktuell här i kväll inte kommer att vara i fokus.

När det gäller frågor som berör trygghet, mening, sammanhang, vård och stöd är det angeläget att vi talar oss samman och diskuterar vilka förändringar vi vill se på riksnivå.

Vi börjar med Margaretha Herthelius.

Margaretha Herthelius:

Jag har varit anhörig en gång i världen och jag har också en bakgrund som omsorgspolitiker i landstinget. Men jag är sprillans ny som förbundsordförande, och det finns mycket att ta in och lära.

Jag känner idag mycket stor oro. Det blåser politiska vindar med budskapet att vi nu ska ta hand om 18- till 25-åringar. Det är förstås oerhört viktigt, eftersom många unga mår psykiskt dåligt. Men det är inte alltid som exempelvis schizofreni dyker upp i så tidig ålder. Och att då enbart satsa på denna grupp, gör mig oändligt orolig.

Vi vet också att många dör alltför tidigt. Det kan handla om fysiska saker, som fel medicin eller att man har svåra levnadsförhållanden. Men det har ändå sin grund i psykisk sjukdom. Jag har sett skräcken för demoner och andra saker, och detta unnar jag ingen. Det finns därför en stor oro om regeringen väljer att satsa enbart på en grupp. Som barn fick man lära sig ”antingen – eller”. Men som vuxen vet jag att man snarare ska tänka ”både – och”, och så måste det bli.

Jimmie Trevett:

Jag vet var psykos innebär och jag har kompisar som har schizofreni och andra sjukdomar. Vi vet att folkhälsominister Gabriel Wikström kallar till möte den 18 november. Det är en ny regering som vill profilera sig, och vi vet att mycket behöver göras. Därför finns en del profilfrågor som vi vill lyfta, bland annat det faktum att människor med svåra livsförhållanden har kraftigt sänkt medellivslängd. Levnadsnivå handlar om allt från arbete och försörjning till meningsfull vardag. Vi vill inbegripa den grupp som lever med ett tunt socialt nätverk. Det medför låg levnadsnivå; man kan inte gå på fotboll eller gå ut och ta en pizza om man skulle vilja.

En annan fråga berör själva vården. I exempelvis Holland finns så kallad Pier Support, där människor med egen erfarenhet av psykisk sjukdom skapar en bättre kultur i vården.

Och så tvånget inom psykiatrin, som kan och bör minskas. Det finns mycket som visar att insatser ger bättre effekt om patienten själv får vara med och påverka.

Inger Blennow:

Jag har varit med och startat tre Fontänhus; i Malmö, Lund och Båstad. Fontänhus är en rehabmodell som omfattar allt utom vård, och det är den mest inkluderande modellen i Sverige. Vi utgår från den arbetsorienterade dagen, där man får utföra meningsfulla uppgifter. Vi har också ett bra kulturellt program; från hockey till konst och skrivarkurser. Vi arbetar med livsstilsfrågor, mat och motion.

Ett stort fokus ligger på att få medlemmarna ut i arbete eller studier och vi samarbetar med institutioner som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan etc. Fontänhuset är inte ett ställe dit man kommer för att stanna, utan ett ställe varifrån man går vidare.

Allt sker tillsammans, och de beslut vi fattar är inkluderande. Alla kan vara med.

Att tjäna pengar är otroligt viktigt för denna ekonomiskt utsatta grupp. Vi har en ekonomisk rehabmodell. De belopp som investeras beräknas komma tillbaka inom fem år och efter ytterligare några år ska det gå med vinst.

Vi jobbar för att kunna öppna fler Fontänhus de kommande åren.

Sigbritt Emilsson:

Skapad den 02 oktober 2015

Senast uppdaterad 02 oktober 2015

Träffar: 695

Läs mer: Referat från offentligt möte i Lund 28 september