Submit to DeliciousSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Utdrag ur SoS rapport

Det lönar sig – ekonomiska effekter
av verksamheter med personligt ombud

Artikelnr 2006-123-6

HUGO – psykiskt funktionshindrad
Innan han får ombud

Hugo är född 1970 och är idag 35 år gammal. Han kommer från en tämligen vanlig och väl fungerande medelklassfamilj. Föräldrarna lever fortfarande och är gifta. Hugo hade en mycket besvärlig och trasig tonårstid. Han gick genom grundskolan med svaga betyg och var därefter tvungen att avbryta sin gymnasiegång. Han var under denna period mycket självdestruktiv. Han skadade sig själv, hade svåra tvångsmässiga grubblerier och genomförde ett självmordsförsök.

Han diagnostiserades ett flertal olika gånger på 90-talet såsom självdestruktiv, borderline-personlighet, schizofren samt psykotisk. Han var under andra hälften av 90-talet mycket sjuk och vistades under långa perioder inom slutenvården och på olika behandlingshem. Hans försörjning kom från socialtjänsten i form av socialbidrag. Insatserna kring honom var många men föga samordnade. Hugo gavs omfattande slutenvårds- och öppenvårdsinsatser, samt stora insatser från den kommunala psykiatriska verksamheten. Han medicinerades kraftigt och gick som en följd av detta kraftigt upp i vikt. Han fick tydliga somatiska följdsjukdomar av sin övervikt: diabetes samt höft- och ryggbesvär. Han var apatisk, låg en stor del av sin vakna tid på en säng, med ansiktet vänt mot väggen. Han var skygg, rädd och ensam. Av många inom psykiatrin och socialtjänsten beskrevs han som ett svårt eller kanske hopplöst fall.

GAF-skalan är en skala med vars hjälp man skattar individers funktionsförmåga, vid nivån 30–40 har man en mycket låg funktionsförmåga och saknar helt möjligheter att leva ett självständigt liv.

I slutet av 90-talet såg hans framtid mörk ut. Han var ett typiskt rundgångsärende och varken han, hans familj eller olika myndigheter såg något ljus i tunneln. På GAF-skalan kunde hans funktionsnivå under denna period beskrivas ligga i intervallet 30–40. Den mest rimliga be dömningen av Hugos framtid var att han, om inget särskilt gjordes skulle fortsätta att vara en ”hopplös” klient som åkte runt mellan olika aktörer och vårdgivare. Med stort mänskligt lidande och höga kostnader som följd. Såvida han inte till följd av sin sjukdom skulle avlida genom att ta sitt eget liv.

Med ombud
Hugo fick under 1999 veta att man skulle inleda en verksamhet med personligt ombud. Med stöd av sin mamma sökte han och fick ett ombud under 1999. Ombudet inledde ett intensivt arbete tillsammans med Hugo under en tvåårsperiod och tillsammans lyckades man skapa en samordnad handlingsplan för honom. Hans försörjning klarnade först i form av sjukpenning och därefter förtidspension. Ett antal insatser sattes in från kommunens sida och han fick hemtjänst, ledsagare och färdtjänst. Idag har han en egen lägenhet, har fått en annorlunda medicinering, och har gått ned i vikt. Han har flickvän, två katter och undulater. Han sjunger i kör och har nyligen tagit körkort. Hans slutenvårdskonsumtion inom psykiatrin har sjunkit till praktiskt taget noll och övriga insatser har gradvis kunnat reduceras. Han har idag en avsevärt högre livskvalitet (på GAF-skalan skattad till intervallet 60–70), lever – med det stöd han får – ett i hög grad själv ständigt liv. Det personliga ombudet har sedan något år en nedtonad roll. Man skulle kunna säga att det har varit livsavgörande för Hugo att ha fått stöd från sitt ombud.

För berörda myndigheter har denna period varit präglad av en mängd förändringar:

  • Hugo har i hög grad försvunnit som klient från socialtjänsten genom att ansvaret för hans försörjning försvunnit och genom att han inte längre är i behov av kostsamma vistelser på behandlingshem.
  • Hugo har också i hög grad försvunnit från psykiatrins slutenvård som en storkonsument. Denna dramatiska reduktion sker framför allt året efter det att han får ett ombud och sjunker till en nivå de kommande åren som ligger på under 10 procent av nivån före tiden med ombud.
  • Å andra sidan dyker Hugo upp som en ny och storförbrukande konsument inom omsorgsförvaltningen där framför allt insatserna för ledsagning, hemtjänst, daglig sysselsättning och färdtjänst är de som dominerar.
  • Slutligen dyker han upp en som stor kostnadspost inom försäkringskassan som nu, helt korrekt inom ramen för socialförsäkringssystemen, får ta ansvar för hans långsiktiga försörjning.
  • En mer indirekt konsekvens av PO-insatsen är att de indirekta kostnaderna för honom reduceras kraftigt. Hans familj sjukskriver sig mindre vilket leder till mindre produktionsförluster.

Det går alltså att konstatera att Hugo som en tänkbar följd av PO-insatsen fått ett betydligt bättre liv (kanske i första hand till följd av att alla insatser kring honom samordnats). Det har också skett en omfördelning av kostnader mellan olika offentliga aktörer som en följd av detta

 

Rekommendera artikeln:

Submit to DeliciousSubmit to DiggSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Kommentarer: (0)

Cancel or