Skriv ut
Överordnad kategori: Verksamheten i Skåne


Motion till förbundskongressen i maj år 2009.

 

1 Bakgrund

Schizofreniförbundet har sedan det bildades för 20 år sedan varit ett förbund
som varit inställt på att åstadkomma resultat genom samarbete och samverkan
med berörda som myndigheter och vårdansvariga på olika nivåer,
läkemedelsindustrin, andra brukar- och anhörigorganisationer m fl.
Ett stort genombrott för förbundets synpunkter kom i samband med
psykiatrireformen


SOU: 1992:73 Välfärd och valfrihet – service, stöd och vård för psykiskt störda
Riksdagens beslut år 19940602 rörande psykiatrireformen. Se
proposition1993/94:218 och Socialutskottets betänkande 1993/94:SoU28.
Nu har 15 år gått sedan riksdagens beslut och vi har haft en psykiatrins kris efter
mordet på Anna Lind som följdes av Anders Miltons utredning med omfattande
förslag till förändringar som kom att beröra både stat, landsting, kommuner m fl.
Förslagen lämnades i november 2006 efter tre års utredning. Förslagen har
remissbehandlats och avsatt en del spår i statens budget för de närmaste åren.

2 Hur blev det sen?

I några nyckelfrågor för de allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade kan vi
idag inte se några tydliga tecken på genombrott;
1 Det gäller rätten till vård och rehabilitering. Det finns idag ingen rätt till vård
eller rehabilitering för allvaligt psykiskt sjuka/funktionshindrade varken från
psykiatrin enligt HSL, socialtjänsten enligt SOL, LSS eller försäkringskassa
respektive arbetsförmedling.
2 Det gäller rätten för de drabbade till ett informerat samtycke till medicinering
och biverkningar som i mångt och mycket är avgörande för det egna
välbefinnandet. Istället har vi fått en situation av att misstro och oönskade
biverkningar bidrar till att inte mer än 45 procent av patienterna följer
rekommenderad medicinering med preparat och dos.
3 Det gäller bostadsfrågan där antalet hemlösa psykiskt sjuka/funktionshindrade
i Socialstyrelsens inventeringar har ökat hela tiden sena början av 1990-talet.
4 Rätten till fritt vårdval har satts ur spel genom psykiatrins interna regler.
5 Rätten till second opinion har på många håll satts ur spel genom psykiatrins
tveksamhet och ibland negativa inställning.
6 Riksdagens mål var 1994 samhällsintegration på lika villkor. Varken
samhällsintegrationen eller de lika villkoren har uppfyllts. Många vistas idag
inom institutioner eller institutionsliknande former med låg boendestandard som
sluten psykiatrisk vård, s. k. HVB-hem eller behandlingshem, campingvagnar
på campingplatser eller på tillfälliga uppställningsplatser, hotell, härbärgen,
vandrarhem eller är helt enkelt hemlösa. Huvudorsaken härtill är att det saknas
bostäder med anpassat stöd och erforderlig kompetens.
7 Sysselsättning eller studier var även det ett villkor för en framgångsrik
samhällsintegration. I socialstyrelsens uppföljning från 2005 hade andelen
sysselsatta eller som arbetade i under arbetsliknande förhållande eller som
bedrev studier inte ökat nämnvärt sedan 1994.
8 De anhöriga gör fortfarande en mycket stor insats för de drabbade. Även om
boendestöd och stöd genom personliga ombud till de drabbade avlastat de
anhöriga en del av bördan saknas det fortfarande ett generellt stöd till de
anhöriga.
9 Ett av de allra största problemen; svårigheterna för de inblandade
vårdansvariga och myndigheter att samverka kring insatser för enskilda med
många olika behov och komplicerad livssituation verkar inte kunna tacklas
denna gången heller. Vi behöver en nationell strategi som drar upp riktlinjer för
ansvar, roller och tillvägagångssätt på riksnivå och lokal nivå och som vågar
uttala att den enskilde inte möts på bästa sätt med vårdplaneringsgrupper om
18-20 personer utan av enskilda individer med ansvar att lyssna på den enskilde och
med ansvar att samordna insatser. Vi kommer att för överskådlig tid få leva med
de svårigheter som finns idag och som drabbar många allvarligt psykiskt sjuka
hårt och skoningslöst.

3 Analys

Mot denna bakgrund kan och måste vi ställa frågorna; Jobbar vi rätt? Vilka mål
har vi nått? Vika mål vill vi nå under den närmaste tioårsperioden? Verkar det
sannolikt att nuvarande arbetssätt leder till målen? Vilka medel skall vi använda
för att söka nå dessa mål?

4 Förslag

Mitt förslag är alltså att Schizofreniförbundets kongress kompletterar
nuvarande arbetssätt under de närmaste tio åren med några ”nya
metoder”.
1 Förbundet bör använda lagstiftningens olika möjligheter starkare för att
söka nå målen.
2 Förbundet bör använda olika internationella konventioner och avtal (FN
och Europa) på ett mer strukturerat och medvetet sätt för att söka nå
målen.
3 Förbundet bör engagera sig i att framställa ”vitböcker” med skildringar
av fall som blivit orättvist och kränkande bemötta av rättssystem,
vårdsystem och/eller av myndigheter.
4 Förbundet bör sträva efter att snarast upprätta regionala organisationer i
hela landet.
5 De regionala organisationerna bör ha bl. a följande huvuduppgifter:
Att i regionala brukarråd i samverkan med andra brukar- och
anhörigorganisationer inom det psykiska problemområdet driva frågor av
central betydelse för de drabbade och deras anhöriga gentemot regionala
politiker,
Att göra kommunbesök i form av ”Husesyn rörande situationen för de
allvarligt psykiskt sjuka sjuka/funktionshindrades situation i olika
kommuner” i form av samtal med ordförande i Socialnämnd och Socialchef
mot bakgrund av svar i enkät rörande hur de allvarligt psykiskt
sjuka/funktionshindrade har det i kommunen.
Att vara arbetsgivare för deltidsengagerade fristående jurister som skall ha
till uppgift att ge kostnadsfri rådgivning till anhöriga och drabbade.
Att företräda Schizofreniföreningarna inom regionen i regionala styrelser
med ansvar för PO-verksamheten inom regionen.

Lund 090215
Harald Wilhelmsson

 

Rekommendera artikeln:

Submit to DeliciousSubmit to DiggSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn
Skapad den 22 februari 2009
Senast uppdaterad 31 augusti 2013
Träffar: 2508

Kommentarer: (0)

Cancel or