Submit to DeliciousSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Intressepolitiska mål

Det har gått tjugo år sedan riksdagen år 1994 beslutade att avsluta den 130-åriga epok då allvarligt psykiskt sjuka »vårdades« på institutioner som sinnessjukhus och mentalsjukhus.
Beslutet bör ses som en stor socialpolitisk och humanitär reform.

Harald Wilhelmsson, ordförande, Schizofreniföreningen i Skåne
Per Torell, förbundsordförande, Schizofreniförbundet
Jimmie Trevett, ordförande, Riksförbundet social och mental hälsa (RSMH)
 
Följderna av beslutet har dock vållat stora problem och lidanden för många personer med schizofreni och liknande psykoser, och en ökad belastning för de anhöriga [1, 2]. Orsaken är att riksdagen bortsåg från Psykiatriutredningens rekommendationer om att de drabbade behövde en modern och tillgänglig psykiatrisk vård, en bostad, någonting att göra, ett socialt stöd och en lagstiftning som gav dem skydd för att kunna integreras i samhället [1-3].
 
I en artikel i Dagens Medicin (8 apr 2010) belyste vi bristerna i levnadsförhållanden för personer med schizofreni. Artikeln föranledde inlägg från Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och landsting och patientorganisationer [4-7]. Situationen är fortfarande i huvudsak oförändrad.
 
I dag är det allmänt känt att många personer med schizofreni och liknande psykoser fortfarande lever ett både kortare och sämre liv än före riksdagsbeslutet 1994. Hemlösheten har ökat, liksom fattigdomen och dödligheten i fysiska sjukdomar. Mångas liv präglas även av sysslolöshet, isolering och utanförskap [5]. Situationen har blivit värre sedan 1994 och den har hittills inte kunnat påverkas nämnvärt genom insatser från regering, vårdansvariga och myndigheter.
 
Staten har sedan år 1995 försökt förbättra den psykiatriska vården och det sociala stödet bland annat genom stora nationella ekonomiska satsningar i form av generella stimulansbidrag avsedda för vård av allvarligt psykiskt sjuka till kommuner och landsting under perioden 2000–2011. Resultaten (det vill säga bättre livssituation för de drabbade) har i allt väsentligt uteblivit [8-12].
 
Från och med 2012 till och med 2016 satsar regeringen i stället på prestationsbaserade stimulansbidrag till kommuner och landsting och på nya nationella administrativa register för att följa upp utvecklingen, den så kallade Prio-satsningen [13, 14].
 
Kritik har framförts mot Prio-satsningen från olika håll och gäller främst följande förhållanden:
 
• Alltför kortsiktig satsning för att ändra på de grundläggande bristerna i både barn och ungas situation, och på situationen för personer som har en omfattande och komplicerad problematik [15].
• Otydliga målsättningar för Prio-satsningen 2013–2016. De behöver utvecklas om de ska vara möjliga att följa upp [16].
• Svaga eller inga samband mellan de prestationer man hittills krävt av kommuner och landsting och önskvärda förändringar. Det gäller till exempel fysisk sjuklighet, dödlighet, hemlöshet, fattigdom och brister i levnadsförhållanden [15].
• Inga effektiva insatser för att lätta bördan för de anhöriga [17].
• Ingen utvidgning och förnyelse av den effektiva reformen personligt stöd till de drabbade genom personliga ombud [13, 14].
• Lagstiftning som styrmedel har fått en alltför undanskymd plats [13].
 
Prio-satsningen innehåller inte heller några tydliga åtgärder mot stigma och diskriminering, eller något stöd för att genomföra FN:s mänskliga rättighetsperspektiv eller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige ratificerat. Även rättssäkerheten är fortfarande starkt eftersatt [13, 14].
 
Trots allt är Prio-satsningen ett steg framåt jämfört med förhållandena under perioden 1995–2011. Den har inneburit ett fokus på den psykiska ohälsan hos barn och unga och på situationen för personer med omfattande och komplicerad psykiatrisk problematik [13].
 
Satsningen behöver dock, enligt vår uppfattning, förlängas med ytterligare tio år för att verkligen ändra på nuvarande brister. Den måste också kompletteras avseende mål och ett antal nya initiativ inom bland annat följande områden:
 
• Åtgärder som minskar den höga dödligheten, hemlösheten, sysslolösheten, ensamheten och fattigdomen och som skyddar de drabbade som lever under svåra förhållanden i samhället.
• De evidensbaserade insatser och kliniska riktlinjer som finns tillgängliga inom både psykiatrisk vård och social omsorg och som i grunden skulle kunna förbättra situationen för personer med schizofreni och liknande psykoser bör tillämpas [15].
• Politiskt stöd till psykiatrin i Sverige för modernisering och för att den ska komma i paritet med den somatiska vården. Psykiatrin behöver stöd för att den ska bli en öppen och transparent verksamhet och kunna utveckla kvaliteten i verksamheten, den kliniska forskningen och utbildningen av läkare och övrig personal.
• Samhällsintegration i enlighet med riksdagens beslut även för de personer som fortfarande lever sina liv på institutioner och under institutionsliknande förhållanden, till exempel inom så kallade HVB-hem och gruppboenden med över 7–9 platser [1, 2].
• Minska den omfattande stigmatiseringen och diskrimineringen av psykiskt sjuka i det svenska samhället [5].
• Förbättringen av den fysiska hälsan hos personer med schizofreni och liknande psykoser kräver att allmänpsykiatrin/rättspsykiatrin och enskilda psykiatrer tar ett ökat ansvar för sina patienters fysiska hälsa.
• Patienter och anhöriga måste få verkligt inflytande över sin situation och sin behandling och över det stöd de behöver för att kunna leva integrerade i samhället i enlighet med 1994 års riksdagsbeslut. Information och delaktighet räcker inte [2, 18].
 
Vem tar ansvar för helheten? Människor med multipla sociala, medicinska eller psykologiska problem möts av flockar av personal som alla har ansvar för en liten del av individens situation. Det är ineffektivt och kostsamt. Ska det vara så?
 
Det finns sedan många år evidensbaserade organisationer som klarar av att möta individer med multipla problem på ett effektivt och humanitärt sätt, men de finns inte med i någon tydlig satsning inom Prio-satsningen [13-15].
 
Hur kan det komma sig att personer med schizofreni och liknande psykoser i dag lever 20 år kortare liv än befolkningen i övrigt? När de vistades på institutioner levde de 1,5 år längre [19, 20]. Myndigheterna har hittills inte redovisat orsakerna, och inte heller några program för att förändra situationen.
 
Många har insikterna och kunskaperna, men finns viljan att förändra livssituationen för de allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade och fortsätta deras integration i samhället i enlighet med 1994 års riksdagsbeslut [20, 21] Om inte, vad är då alternativet för framtiden?
 
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
 
REFERENSER
1. Psykiskt stördas villkor. Regeringens proposition 1993/94:218.
2. Psykiskt stördas villkor. Socialutskottets betänkande. 1993/94:SoU28.
3. Välfärd och valfrihet – service, stöd och vård av psykiskt störda. Slutbetänkande av Psykiatriutredningen. SOU 1992:7.
4. Prio. Psykisk ohälsa – plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2012-2016. Stockholm: Socialdepartementet; 2011.
5. Holm LE. Psykiskt sjuka får sämre vård. Brännpunkt. Svenska Dagbladet. 22 jun 2010.
6. Wieselgren IM. SKL: »Vi har ett jättestort ansvar«. Svenska Dagbladet. 22 jun 2010.
7. Lundgren, Wilhelmsson H. Psykiskt sjuka mer utsatta på senare år. Brännpunkt. Svenska Dagbladet. 29 jun 2010.
8. Kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder. Slutrapport från nationell tillsyn 2002–2004. Stockholm: Socialstyrelsen; 2005. Artikelnr 2005-109-17.
9. Satsning på psykiatri och socialtjänst 2005–2006. Socialstyrelsens uppföljning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2007. Artikelnr 2007-103-3.
10. Psykiatrin och effektiviteten i det statliga stödet. RIR 2009:10. Stockholm: Riksrevisionen; 2009.
11. Statens psykiatrisatsning 2007–2011. Slutrapport 2012:24. Stockholm: Stadskontoret; 2012.
12. Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning. Stockholm: Socialstyrelsen: 2013.
13. Prio – Psykisk ohälsa – plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2012–2016. Stockholm: Socialdepartementet; 2013.
14. Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och landsting. Stöd till riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2014–2016. Stockholm: Socialdepartementet; 2013. Artikelnr 2013-6-27.
15. The 11th Community Mental Health  (CMH) conference, Lund, 3–4 juni 2013. http://www.schizofreniforeningarna.se/
16. Utvärdering av handlingsplanen Prio – psykisk ohälsa. Lägesrapport 2013:7. Stockholm: Myndigheten för vårdanalys; 2013.
17. Flyckt L, Löthman A, Jörgensen L, et al. Burden of informal care giving to patients with psychoses: A descriptive and methodological study. Int J Soc Psychiatry. 2013;59(2):137-46.
18. Lennartsson F. Patienterna måste få verkligt inflytande. Brännpunkt. Svenska Dagbladet. 7 jan 2013.
19. Nilsson LL, Lögdberg B. Dead and forgotten – postmortem time before discovery as indicator of social isolation and inadequate mental healthcare in schizophrenia. Schizophr Res. 2008;102(1-3):337-9.
20. Nilsson LL, Lögdberg B. Glömda av samhället. Många med schizofreni dör i ensamhet. Dagens Nyheter. 27 maj 2008.
21. Flyckt L, Rydberg U, Ågren H. Svensk psykiatrisk forskning kraftigt underfinansierad. Läkartidningen. 2014;111:CSTL.
 
 

 

Lös systemfelet inom psykiatrin 

Artikel i Svd 151010.

 

BRISTFÄLLIG VÅRD Stoppa systemfelet i välfärden för människor med allvarliga psykiska funktionsnedsättningar. Systemet är så dysfunktionellt att gapet i medellivslängd mellan dem som ska hjälpas och befolkningen i övrigt successivt har ökat till 20 år, skriver Lennart Lundin, Schizofreniförbunde  Den 11 november 1989 fastställde den dåvarande socialministern Sven Hulterström (S) direktiven för det som senare kom att kallas Psykiatriutredningen. Det är bra direktiv; när politikerna nästa gång ska utreda brister i samverkan, kan man ta dem rakt av. I probleminventeringen pekar man på: ”brister i samordningen”, ”oklarheter beträffande ansvarsfördelningen varit en tillbakahållande faktor” och ”behov av samordning och samverkan”. Utredningen skulle ”överväga roller och funktioner för samarbete mellan vårdsektorn och andra samhällssektorer” och ”behov och utformning av en samordnande funktion”. 

 

Liknande problemformuleringar har sedan varit legio i statliga, regionala, kommunala, landstings-och frivilligorganisationssammanhang. Har man som jag varit aktiv under hela denna period drabbas man lätt av déjà vu-känslor. Under 25 år har man ständigt påpekat ständigt samma problem med samordning och samverkan. I Göteborg gjordes en rapport 2007 som konkluderar: ”vårdgivarna brister generellt i att lotsa patienterna rätt i systemet, vilket får till följd att patienterna riskerar att bollas runt och hamna mellan stolarna eller inte få tillgång till alla organisationers resurser” och ”aktuella samverkans/gränsdragningsdokument är inte kända eller implementerade”. Jag ska inte trötta läsarna med fler citat från Psykiatrisamordningen, Socialstyrelsen eller uttalanden från patient-och anhörigorganisationer. 

Trots det finns det företrädare för svensk samhällsvetenskaplig forskning som, ofta på grundval av att man intervjuat något hundratal överlevare från Psykiatrireformen, vill hävda att utvecklingen är på väg åt rätt håll. Dessa forskare är som den galne kirurgen som sa: operationen var mycket lyckad men tyvärr dog patienten. Detta kan bero på att det som i alla andra medicinska verksamheter anses som det viktigaste, patientens överlevnad, nästan aldrig finns med i psykiatriska uppföljningar. Därför kan man säga att en reform är lyckad trots att mellan en fjärdedel och en tredjedel av patientgruppen har dött av. 

Vi har skapat ett system som: 

• Är så dysfunktionellt att gapet i medellivslängden hos dem som ska hjälpas, i förhållande till befolkningen i övrigt, successivt har ökat till 20 år (!). Patientgruppen dör i förtid. Detta har hänt på de senaste årtiondena. 

• Ständigt skapar situationer som den som skildrades på tv där en person, efter att avvisats från psykiatrin, av polisen bärs ut och läggs raklång i snöslasket. 

• Gör att Socialstyrelsen i rapport efter rapport visar på totalt oacceptabla skillnader i tillgång till kroppssjukvård. 

• Hjälper få individer till någon meningsfull sysselsättning. Detta trots att det finns fungerande modeller för stöd och introduktion. 

• Kräver att horder av tjänstemän ständigt sammanträder för att hjälpligt få systemet att fungera. Skulle du själv vilja flyga i ett flygplan som byggts av fyra helt skilda organisationer, med helt skilda regelverk, och inget högsta beslutande organ om oenighet skulle uppstå? Nej, tänkte väl det. 

Rikspolitikens våndor över sakernas tillstånd och den impotens som statens företrädare uppvisat ses lättast i de mer eller mindre desperata åtgärder som man vidtagit. Man har försökt styra upp planeringen på individnivå och försökt övertala parterna att träffa avtal på organisationsnivå. Avtal som ibland inte varit värda papperet som de skrivits på. Ett sådant totalt verkningslöst avtal är det som (med hjälp av psykiatrisamordnarens jurist) skrevs mellan Psykiatri Sahlgrenska i Göteborg och Centrumstadsdelen. Efter tre år och lika många chefsbyten på kommunsidan kände den fjärde chefen inte till avtalet och kände sig inte bunden av det. Statens psykiatrisamordnare Anders Printz sa offentligt på ett möte på min fråga att det var självklart att inte ett sådant avtal gällde. Det var tjänstemän som skrivit under, inte politiker som det borde varit. Om det nu var så, varför uppmuntrades vi att lägga ner så mycket tid och möda med att få fram det en gång? 

Vad ska vi då göra för att komma ur detta träsk? Ja, inte mer av samma som verkar vara den nye socialministern Gabriel Wikströms enda lösning. Vi måste börja med att erkänna att det rör sig om ett fundamentalt systemfel som inte låter sig lappas på. Eller för den delen vänta på det attitydskifte som Wikström önskar. Jag hoppas att hans yttrande inte ska tolkas så att han tycker att de katastrofala resultaten beror på att de som jobbar aktivt med denna grupp har felaktiga attityder. 

Jag tror att lösningen kan anas i direktiven till Psykiatriutredningen för 26 år sedan. Här talas om ”behov och utformning av en samordnande funktion”. I utredningens slutbetänkande där man bland annat slår fast behovet av en case management-organisation som samordnar på individnivå, kommer man fram till just detta: någon organisation måste ges ett klart och tydligt ansvar för att samordna insatserna. I utredningen visas att det inte bara finns behov av att samordna socialtjänst och sjukvård, utan även de statliga insatserna från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. 

Gå tillbaka till Psykiatriutrednings slutsatser. Lagstifta om en huvudansvarig organisation. 

LENNART LUNDIN 

leg psykolog, förste vice ordförande i Schizofreniförbundet 

 

Intressepolitiska mål 2013

1 Påverka Region Skåne och Skånes kommuner att upprätta/följa avtal

mellan Region Skåne och Skånes kommuner och mellan Psykiatri Skåne

och socialtjänsten inom respektive kommun om gemensamma åtgärder för

att förbättra förhållanden för de psykiskt sjuka/funktionshindrade och om

arbetsfördelningen mellan psykiatri och socialtjänst.

Aktuella åtgärder:

-Hålla regelbunden kontakt med företrädare för den politiska ledningen och oppositionen

inom Region Skåne och Skånes kommuner.

-Följa upp avtalssituationen rörande psykiskt sjuka mellan Region Skåne och

Skånes kommuner och mellan Psykiatri Skåne och socialtjänsten inom respektive kommuner.

Sådana överenskommelser bör vara långsiktiga och syfta till att förvekliga Riksdagens beslut från 2 juni 1994 rörande situationen för de psykiskt

sjuka/funktionshindrade och ta upp frågor enligt nedanstående exemplifiering.

-Personligt stöd genom personliga ombud till alla allvarligt psykiskt

sjuka/funktionshindrade som behöver och accepterar sådant stöd för att kunna

leva sina liv integrerade i samhället.

-Samordnad – psykiatri och socialtjänst - vård, service, stöd och rehabilitering

för personer med både allvarlig psykisk sjukdom och missbruk av något slag.

-Aktionsplan inom respektive kommun för att minska sjukligheten och dödligheten inom gruppen allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade. Aktionsplanen

bör innehålla både årliga hälsoundersökningar av alla som drabbats av psykos

samt program för livsstilspåverkan – motion, kost, sluta rökakampanjer etc.

-Inrättande av gemensamma team (2-3 personer) som får ansvar för service,

stöd, vård och rehabilitering av personer med multipla problem.

-Bostäder för personer som kräver förutom socialt stöd närvaro/tillgänglighet till

psykiatrisk kompetens och ibland även psykologisk för att kunna skrivas ut från

sluten allmänpsykiatrisk vård, rättspsykiatrisk vård eller HVB-hem.

-Successiv avveckling av placeringar av personer med allvarlig psykisk sjukdom/funktionsnedsättning på asylliknande s k HVB-hem.

-Gemensamma åtgärder – Region Skåne och länets kommuner - för att successivt minska hemlösheten för de psykiskt sjuka/funktionshindrade.

-Gemensamma åtgärder för att successivt förbättra situationen för de personer som drabbats av både psykos och missbruk.

2 Etablera ett brukar- och anhörigperspektiv på uppföljning av service,

stöd, vård och rehabilitering för personer med psykiska funktionshinder.

Aktuellt krav: Region Skåne etablerar en fortlöpande uppföljning av service,

stöd, vård och rehabilitering för allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade utifrån ett brukar- och anhörigperspektiv i samverkan mellan psykiatri, socialtjänst

samt brukar- och anhörigorganisationer.

3 Verka för att reformen personligt stöd genom personliga ombud till allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade utvecklas till full behovstäckning

(Alla som erbjuds och accepterar skall få ett sådant stöd) inom samtliga

kommuner i Skåne.

Aktuellt åtgärder:

1 Verka för att nuvarande system för statsbidrag till kommuner utvidgas till

samtliga kommuner i Skåne samt till full behovstäckning och att det täcker hela

kostnaden för personligt stöd genom personliga ombud till psykiskt funktionshindrade.

2 Verka för utveckling av regionvisa organisationer för Personliga ombud med

styrelser bestående av representanter för brukare och anhöriga samt kommuner

och landsting.

2 Verka opinionsbildande och informerande om nyttan både för drabbade och

för anhöriga av personligt stöd till psykiskt sjuka/funktionshindrade genom personliga ombud.

4 Verka för att samtliga kommuner uppfyller socialtjänstlagens krav bl. a

följande:

A Kartläggning av de allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrades situation

i kommunerna. Hur många de är hur de lever, vilka behov de har och hur

de ser på sin egen situation.

B Individuella/personliga planer för alla som behöver insatser från både sjukvård och socialtjänst.

5 Verka för att personal och chefer inom myndigheter och service, stöd,

vård och rehabilitering i sitt arbete med psykiskt sjuka/funktionshindrade

utgår från de enskilda individernas funktionshinder, beaktar behoven, bemöter dem med respekt, respekterar deras rättigheter, personliga integritet och deras egen uppfattning om  hur de vill leva sina liv.

Aktuella krav:

1 Alla nyanställda inom service, stöd, vård och rehabilitering inom kommuner,

landsting, försäkringskassa utbildas i psykiatri och psykiska funktionsnedsättningar efter modell från Kristianstad - ”Ny i Psykiatrin.”, ”Lambros” från Häss-

leholm, ”Kompetenz” från Landskrona m fl ställen eller liknande utbildningsprogram.

2 Medlemmar i de olika föreningarna i Skåne medverkar i utbildning av personal inom Socialtjänsten, psykiatrin, primärvården, försäkringskassan, arbetsförmedlingen.

Ersättning skall utgå motsvarande politikers arvoden för sammanträden.

6 Verka för att anhöriga till psykiskt funktionshindrade inom hela Skåne i

samband med nyinsjuknande och i övrigt regelbundet får erbjudande om

utbildning rörande sjukdomen, behandlingen och rollen som anhörig.

Aktuellt krav: Psykiatrin erbjuder i samverkan med Socialtjänsten och Schizofreniföreningarna alla anhöriga till allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade

utbildning rörande sjukdomen, behandling och rollen som anhörig.

7 Verka för att de allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade som vårdas

vid samtliga ca 30 enskilda vårdhem inom Skåne erhåller förbättrade förhållanden vad gäller bostäder, service, stöd, vård och rehabilitering efter

var och ens behov och att levnadsförhållanden förbättras för de enskilda

individerna. (Bakgrund: Länsstyrelsens tillsynsrapporter ”Psykiskt funktionshindrade i enskild vård 2002:30 och den uppföljande studien från

2008/2009)

Aktuella krav:

1 I första hand vill Schizofreniföreningen i Skåne verka för att Region Skåne

och kommunerna ställer högre krav på vården/vistelsen – målsättning, vårdinnehåll, rehabiliterings program, tid som placeringen avser, etc. - och kontinuerligt

följer upp vården av de enskilda personerna.

2 Försöka förmå Socialstyrelsen att följa upp hur kommunerna behandlat Länsstyrelsens tillsynsrapport ”Psykiskt funktionshindrade i enskild vård 2002:30

och den uppföljande studien från 2008, vilka beslut som fattats, om rapporten

behandlats av kommunernas socialnämnd eller liknande nämnd etc.

3 Försöka förmå Socialstyrelsen att utöva tillsyn över HVB- hem m fl.

4 IFS Skåne vill ha inflytande över upphandlingsunderlagens utformning.

5 IFS Skåne vill ha insyn och inflytande på hur uppföljningen av den individuella vården vid dessa enheter verkställs inom psykiatrin och socialtjänsten samt

få information om vem som är ansvarig för uppföljningen av individens vård.

8 Verka för att riksdagens mål från 1994 om samhällsintegrering, förbättring av livssituation samt ökat inflytande över sitt eget liv och över den service, stöd, vård och rehabilitering som de behöver för personer med allvarlig psykisk sjukdom/funktionshinder förverkligas. Speciellt angeläget är

detta för de personer inom Skåne som placerats vid LSS-boenden, gruppboenden, privata HVB-hem, vårdas långvarigt inom allmän psykiatri, eller

rättspsykiatri, är hemlösa eller som bor på härbärgen, bostadshotell eller

andra tillfälliga bostäder eller som lever isolerade utan kontakt med andra

människor.

Aktuella krav:

1 Region Skåne och länets samtliga kommuner utvecklar överenskommelser om

att i samverkan kontakta dessa personer och i samverkan mellan socialtjänst och

psykiatri integrera dessa personer i samhället med egna bostäder och stöd efter

var och ens behov och något meningsfullt att göra.

9 Verka för att personer som har en allvarlig psykisk sjukdom/ funktionshinder och deras anhöriga, personal och allmänhet får bättre tillgång till

aktuell information om sjukdomarna och utbudet av behandlingar inom

olika delar av Skåne.

Aktuella krav:

1 Region Skåne bör upprätta en hemsida med information om vården av personer som drabbats av schizofreni och andra liknande psykossjukdomar. Information om kliniska riktlinjer för behandling av personer som drabbats av psykos

och riktlinjer för tidiga insatser vid nyinsjuknande och återinsjuknande samt det

lokala vårdutbudet till psykiskt sjuka/funktionshindrade och deras anhöriga samt

till allmänheten.

2 Patientinformationscentraler vid samtliga sjukvårdsinrättningar inom regionen

som tillhandahåller aktuell litteratur om olika psykiska sjukdomar och medverkar till att söka sådan då sjuka eller anhöriga efterfrågar information.

10 Verka för att Region Skåne genomför tidiga insatser för alla nyinsjuknade i allvarlig psykisk sjukdom fr. o m 16 år inom Skåne.

Särskilda team möter den drabbade och dennes familj inom 24 timmar och

vården sker sedan med kontinuitet under de kommande åren. Erfarenheter

finns redan på några ställen i Skåne och ett nätverk för att stödja utvecklingen av denna vård har bildats inom Södra Regionen.

Åtgärderna förbättrar situationen för alla drabbade och deras familjer och

väntas även ge en bättre prognos för de drabbade.

Aktuell åtgärd:

-Föreningen deltar aktivt i det regional nätverk som bildats för att utveckla vården av nyinsjuknade inom regionen.

-Framföra behovet av politiskt stöd och ledningsstöd för att utveckla vården för

nyinsjuknad och återinsjuknade i psykossjukdom och deras anhöriga samt att

vården organiseras så att det inte sker ett kontinuitetsbrott vid 18 år.

11 Verka för att psykiatrin inom Region Skåne ansluter sig till Nationella

kvalitetsregister och inför allmän uppföljning av verksamheten med hjälp

av t ex ”Kvalitetsstjärnan”.

Aktuellt krav:

1 Verka för att psykiatrins kvalitetsuppföljning inom regionen även utformas

utifrån ett klient och anhörigperspektiv.

2 Verka för att representanter för IFS Skåne kan medverka vid utformning av

system för kvalitetsuppföljning för psykiatrin inom Region Skåne.

3 Verka för att resultat av kvalitetsuppföljning successivt blir tillgängligt för

brukare och anhöriga via Schizofreniföreningen i Skånes och psykiatrins hemsidor.

12 Verka för att personer med allvarlig psykisk sjukdom/funktionshinder

erbjuds möjligheter till arbete, studier eller sysselsättning.

Aktuella krav:

Skånes kommuner skapar möjlighet för ytterligare 1000 psykiskt

sjuka/funktionshindrade att delta i arbete, studier eller sysselsättning Åtgärderna

bör genomföras under åren 2010-2014.

 

13 Region Skåne och länets kommuner inleder i samverkan en långsiktig

aktion för att minska dödligheten bland de psykiskt sjuka/ funktionshindrade.

Aktuella krav:

-Region Skåne genomför med början år 2010 inom hela Skåne gratis årliga hälsokontroller för alla som drabbats av psykos och funktionsnedsättning.

-Psykiatrin i Skåne genomför i samverkan med socialtjänst, primärvård, diabetesspecialister, specialister inom hjärta och kärl insatser för att minska sjuklighet

och dödlighet bland allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrede.

Insatserna skall syfta till att minska/förhindra metabolt syndrom vid läkemedelsbehandling och livsstilsrelaterad sjuklighet.

-Kommunerna i Skåne inrättar system med särskilda hälsocoacher som har till

uppgift att informera allvarligt psykiskt sjuka/funktionshindrade rörande hälsosam livsstil.

Insatserna skall syfta till

att minska dödlighet i fysiska sjukdomar

att minska/förhindra metabolt syndrom vid läkemedelsbehandling och livsstilsrelaterad sjuklighet. Region Skåne inför kliniska riktlinjer (Svenska Psykiatriska föreningens kliniska riktlinjer) för behandling av personer med psykossjukdomar där bedömning av risker för biverkningar och metabolt syndrom finns inarbetat.