Submit to DeliciousSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Brev från läsarna

 Hej

Vi är nu redo att publicera brev/inlägg från läsarna på hemsidan.

I ett första skede krävs att respektive brev/inlägg läses och godkänns för publicering av ansvarig för hemsida. Senare planerar vi att göra det möjligt för läsare att skriva inläggen direkt för publicering på hemsidan.

Välkomna med brev till hemsidan!!!

T v skall de sändas till följande mailadress Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Harald Wilhelmsson 

Brev nr 1.

Hej Harald!

Läste som vanligt din hemsida och där finns mycket av intresse.

(Gammal korrekturläsare som jag är ser jag också stavfel i brödtext, men sånt händer).

Under rubriken "Intressanta aktiviteter 2008", såg jag att nr 1 handlade om den fysiska hälsan.

Ja nu är jag där igen!

Min erfarenhet är att personalen på t ex Björkviksvillorna i Höör, där min son är intagen som patient, knappast inte vet hur han mår fysiskt. Besökte honom i maj och juni i år, men kom kanske lite olägligt på förmiddagen. Jag hade dock ringt och aviserat att jag skulle komma, och ville förstås att personalen skulle säga det till Mikael. Men M var vresig och arg som ett bi och ville överhuvudtaget inte veta av mig.

Skälet till hans ilska förstod jag senare. Han kunde helt inte se mig klart! Efter några månader ringer en flicka från Björkvik och berättar att M har grå starr på båda ögonen och inte kan se. Inte kunde han fått grå starr över sommaren? Tidigare hade de förstås sett att han behövde glasögon och detta hade jag påpekat flera gånger till personalen i Björkvik. Men eftersom M inte ville åka till en optiker, så lät de den undersökningen vara, under flera månader?

Denna flathet gör mig utom mig av ilska. Inte skall väl en mentalsjuk patient bestämma om han vill, eller inte vill åka till en läkare, när personalen förstår att han måste dit?

Nu går M där i sin dimma och ser ingenting, fram till en ögonoperation som skall bestämmas av ögonkliniken i Lund.

Eftersom han skall sövas, skall Anestesiläkare inkallas - och det verkar så besvärligt. Han får alltså gå där och vänta!

Detsamma gäller hans tandvård - som ingen brytt sig om överhuvudtaget under den tid M varit inlagd på vårdhem i Skåne och Småland. Nu har han inga tänder kvar snart i munnen. Är inte det en hälsorisk för de inre organen som mage och tarmar osv? Han kan alltså inte tugga maten ordentligt, utan slänger i sig den, som de flesta mentalpatienter gör, utan att tugga.

Jag tror att Mikaels situation inte alls är ovanlig. Vänder vi oss till övriga IFS-föreningar i Sverige med den här berättelsen, så tror jag att vi kan få höra samma sak. Men behöver det vara så här?

Du önskas en God Jul och ett Gott Nytt År 2009!

Vid pennan

Solveig Hjerpe i Helsingborg

Brev nr 2.