Submit to DeliciousSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Dn debatt 130620 

http://www.dn.se/debatt/socialstyrelsen-kraver-battre-vard-for-psyksjuka/

"Socialstyrelsen kräver bättre vård för psyksjuka"

Ny undersökning. Psykisk ohälsa utgör en av de största utmaningarna för välfärden. Men resurserna är knappa och alltför få drabbade erbjuds behandling inom primärvården. Vi förväntar oss kraftfulla åtgärder för att säkerställa att personer med psykisk sjukdom får en god vård, skriver företrädare för Socialstyrelsen.

Den som drabbas av psykisk sjukdom löper en ökad risk att dö i förtid, att få sämre fysik, att få problem i relationer och att tappa fotfästet på arbetsmarknaden med ekonomisk utsatthet som följd.

Även för samhället är kostnaderna stora. Utgifter för vård och omsorg till följd av psykisk ohälsa beräknas i dag årligen uppgå till 70 miljarder kronor i Sverige. Den psykiska ohälsan står för 40 procent av alla sjukskrivningar och merparten av de ökande sjuktalen.Resultaten av den första samlade utvärderingen av hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens insatser mot psykisk sjukdom som Socialstyrelsen presenterar i dag är därför oroande.

Alltför få personer erbjuds psykologisk behandling inom primärvården. Bara varannan vårdcentral uppger att de kan möta patienternas behov. Hälften av de svenska vårdcentralerna har mindre än en heltidstjänst för psykologisk behandling, och det finns stora regionala skillnader i tillgången till kompetens. I Stockholms län finns 60 legitimerade psykoterapeuter per 100.000 invånare, jämfört med 20 i Västernorrland och Jönköping.

Var femte vårdcentral saknar möjlighet att erbjuda kognitiv beteendeterapi, KBT. Andelen har inte ökat mellan 2007 och 2012, trots att vården har fått medel från staten, exempelvis i form av rehabiliteringsgarantin, för att stödja utbildning i psykologisk behandling för hälso- och sjukvårdspersonal.

Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer för folksjukdomar för att stödja utvecklingen av en god vård av hög kvalitet i hela landet. Riktlinjerna baseras på forskning och bästa tillgängliga kunskap och innehåller rekommendationer där också hänsyn tas till behandlingarnas kostnadseffektivitet.

Utvärderingen visar dessvärre att riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom som kom 2009 ännu inte omsatts i någon högre utsträckning inom primärvården. Tre av tio vårdcentraler har infört rekommendationerna i lokala vårdprogram. Bara en av tio vårdcentraler uppger att de har lett till konkreta förändringar som resursförstärkningar för psykologisk behandling, utbildning i psykiatrisk diagnostik eller bedömning av självmordsnära personer.

Resultaten är anmärkningsvärda mot bakgrund av att depression drabbar var tredje kvinna och var fjärde man vid någon tidpunkt i livet.

Hur väl befintliga resurser används är svårt att bedöma då det saknas tillförlitlig statistik över hur vårdkonsumtionen har utvecklats inom primärvården. Däremot ser vi att antalet patienter som vårdas i den psykiatriska sluten­vården har ökat de senaste åren, trots att antalet vårdplatser har minskat. Kostnaderna för den specialiserade psykiatrin har inte ökat i samma takt som för den specialiserade kroppsliga vården.

Det finns i utvärderingen tecken på att patienter skrivs ut för tidigt från den psykiatriska slutenvården. Var tredje patient som vårdas för depression återkommer inom sex månader. I landstingen i Västmanland, Gotland och Norrbotten är siffran än högre, där skrivs fyra av tio patienter in i slutenvården igen inom ett halvår.

En annan möjlig orsak till detta är att omhändertagandet i primärvården och kommunerna inte räcker till för att klara av patienternas behov. Socialstyrelsen uppmanar därför landsting med en hög andel återinskrivningar att noga analysera resultaten. Landsting och kommuner är sedan 2010 skyldiga enligt lag att ha överenskommelser om samarbete för att medicinska och sociala insatser ska kunna samordnas utifrån patientens behov. Drygt var fjärde kommun uppger att dessa överenskommelser saknas.

Med psykiatrireformen 1995 fick kommunerna ett stort ansvar för boende och aktiviteter för denna grupp. Socialstyrelsens utvärdering visar dock att endast 13 procent av männen och 14 procent av kvinnorna med schizofreni får stöd i sitt hem enligt socialtjänstlagen. Personer med schizofreni är trots dessa låga tal de som får mest hjälp. Inte mer än fem procent av de personer som har bipolär sjukdom får stöd i sitt hem.

Socialstyrelsens bedömning är att detta inte svarar mot de behov som finns.

Många landsting bör även öka förskrivningen av stämningsstabiliserande läkemedel till personer med bipolär sjukdom för att förhindra återinsjuknande och självmord. Vid maniska perioder har behandling med litium hög prioritet i de nationella riktlinjerna. Ändå behandlar landstingen färre än 20 procent av dessa patienter i enlighet med rekommendationerna.

Utvärderingen visar vidare att personer med psykisk sjukdom löper en avsevärt högre risk att dö i förtid i hjärt-kärlsjukdomar, stroke och diabetes. Kroppsliga sjukdomar som behandlas framgångsrikt i den övriga befolkningen kan om de drabbar en kvinna eller man med en allvarlig psykisk störning leda till att hon dör 15 år i förtid, medan hans liv kan förkortas 20 år.

Hälso- och sjukvården bör i högre grad arbeta hälsofrämjande för att förebygga kroppslig sjukdom hos denna grupp. Det är problematiskt att sex av tio vårdcentraler inte genomför kroppsundersökningar eller provtagningar på personer som söker hjälp för depression och ångestsyndrom.

Primärvården har enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvar för befolkningens behov av grundläggande medicinsk behandling. Ändå lägger sju av tio primärvårdschefer ansvaret för den fysiska hälsan hos personer med psykisk sjukdom på den specialiserade psykiatrin även när det gäller att förebygga diabetes och hjärt- kärlsjukdomar.

Som framgår finns mycket att göra för att en utsatt grupp ska få det bättre. Psykisk ohälsa utgör en av de allra största utmaningarna för välfärden. Det är i dag den vanligaste orsaken till att människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden.

Regeringen har de senaste åren satsat 3,7 miljarder för att minska den psykiska ohälsan. I fjol förstärktes den satsningen med 870 miljoner kronor årligen under fyra år.

Socialstyrelsen bidrar med kunskap, bland annat i form av nationella riktlinjer, men det är upp till självstyrande landsting och kommuner att omsätta kunskapen i praktiken. Resultatet av utvärderingen ger viktig information för att huvudmännen ska kunna fatta beslut om prioriteringar som gör psykologisk behandling och sociala insatser mer tillgänglig för patienterna.

Socialstyrelsen förväntar sig att kraftfulla åtgärder omedelbart vidtas för att säkerställa att personer med psykisk sjukdom får en god vård och att den höga dödligheten i kroppsliga sjukdomar i denna grupp minskar.

Lars-Erik Holm, generaldirektör, Socialstyrelsen
Tord Forsner, utredare.

 

Kommentar på Samordningsbloggen för psykiatrisamordnaren Sveriges kommuner och landsting.

Men vilken hjälp tänker ni ge oss?

Postat juni 20, 2013 av Ing-Marie Wieselgren

Jag blev så glad när jag såg Socialstyrelsens DN-debattartikel om psykisk ohälsa. Äntligen, tänkte jag, har de fattat fullt ut hur stor utmaning detta är för oss alla i samhället. Det har de verkligen i den mycket ambitiösa genomlysning av psykisk ohälsa-siffrorna som de gjort i sin nya rapport. Äntligen kan vi åter få ett helhjärtat stöd från Socialstyrelsen för att driva psykisk-hälsa frågorna tänkte jag, men där vändes min glädje till sorg.
Nej snarare ilska.
Hur kan de ha mage att peka på alla brister i kommuner och landsting och sedan vara nöjda med att de själva inom området lyckats producera ynka två Nationella riktlinjer inom ett område som skulle behöva minst fyra gånger så många? Hur kan de klaga på att det saknas data och statistik inom området utan att nämna att de själva, med ett undermåligt Patientregister (PAR) och brist på insamlade individdata som duger till underlag för förbättringsarbete, är en del i denna bristsituation? Hur vågar de överhuvudtaget sticka ut huvudet och uppmana till krafttag när de själva först lagt ner NU-enheten som var regeringsuppdraget efter Psykiatrisamordningen, och sedan UPP-centrum som var ett annat regeringsuppdrag om att utveckla tidiga insatser för barn och unga med psykisk ohälsa?

Socialstyrelsen skriver att kommuner och landsting fått mycket pengar för att förbättra psykiska ohälsan, men de nämner inte att de själva under den senaste 10 årsperioden fått stora extra anslag av staten för att göra arbeten inom området. Det handlar om 100-tals miljoner. En del av de uppdragen har vi inte sett några som helst resultat av.

Vad är det jag vill se? Jo, ett välutvecklat stöd med inte bara ett par Nationella riktlinjer som omfattar ett par begränsade områden, utan riktlinjer, kunskapssammanställningar och vägledningar som ger ett praktiskt och användbart stöd till verksamheterna. Flera av de vägledningar som kommit på senare tid, och de som är på väg ut från Socialstyrelsen, håller en för låg kvalitet och är inte tillräckligt konkreta för att göra denna nytta. OM Socialstyrelsens alla papper ska göra skillnad för patienter och brukare, måste de tala om vad som är det bästa att göra i olika situationer, och även ge råd om vad som i dag är erfarenhetsmässigt är bäst. Det räcker inte att räkna upp olika lagstiftningar och tala om att det fattas forskningsstöd för att de ska kunna säga vad som är rimligt att göra för att uppnå lagens krav med aktuell tillgänglig kunskap.

Mycket av det som står i artikeln och i rapporten är helt rätt. Psykisk ohälsa, är en av vår tids största utmaningar, primärvården har bristande resurser och kompetens, det är bedrövligt att människor med allvarliga psykiska sjukdomar lever 20 år kortare är vi övriga. Det måste vi göra något åt. Frågan är vad.

Regeringen ger ett rejält stöd till området. Överenskommelsen om psykisk ohälsa mellan Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting gör att flera av de områden som lyfts fram i Socialstyrelsens artikel nu utvecklas åt rätt håll.
Med ett bra stöd från Socialstyrelsen – med statistik och praktiska vägledningar – kan vi sätta ännu högre fart i förbättringsarbetet.

Så min fråga tillbaka till Lars-Erik Holm är: Vad tänker socialstyrelsen göra för att förbättra läget? Finns det hos dig en genuin önskan att se till att det blir bättre för människor som drabbas av psykisk ohälsa så måste du också göra mer.

- See more at: http://psykiatrisamordning.sklblogg.se/men-vilken-hjalp-tanker-ni-ge-oss/#sthash.1HmaWPNt.dpuf

 

Ing-Marie Wieselgren Psykiatrisamordnare Tfn: 08-452 77 92 Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

SKL svarar 130621 på sin hemsida http://www.skl.se/press/debattartiklar/socialstyrelsen-forenklar-bilden-av-psykvarden            

Socialstyrelsen förenklar bilden av psykvården.

Det är viktigt och angeläget att Socialstyrelsen granskar insatserna och resultaten i arbetet mot psykisk ohälsa. Vi delar dock inte den bild som presenteras i en debattartikel på DN Debatt den 30 juni. Det händer betydligt mer, och resultaten är mycket bättre, än vad som framgår av debattartikeln.

Socialstyrelsens utgångspunkt är helt riktig: Psykisk ohälsa är en av vår tids största utmaningar, och det finns fortfarande mycket att göra. Det är därför som både landstingen och kommunerna, liksom staten, väljer att prioritera psykiatrin så högt. Runt om i landet pågår det stora och offensiva satsningar både i vårdgivarnas egen regi, och i arbete som delvis finaniseras genom avtal med Socialdepartmentet och SKL. Här premieras konkreta resultat. Det gäller till exempel när det gäller kognitiv beteendeterapi, KBT (där vi för övrigt kan peka på betydligt bättre resultat än de som Socialstyrelsen beskriver), satsningar på barn och unga och satsningar på de psykiskt sjuka som mår sämst. Socialstyrelsen spelar själv en viktig roll i detta samarbete.

Det finns alltså mycket kvar att göra. Men den bild som Socialstyrelsen målar upp i sin rapport och debattartiken är både missvisande och orättvis. Utvecklingen av vården leder hela tiden till förbättringar. Det arbete som bedrivs ger resultat, liksom de pengar som satsas och allt engagemang som både landsting, kommuner och alla andra berörda lägger på frågan. Låt oss nu fortsätta att samarbeta kring dessa frågor, istället för att misstänkliggöra nyttan av allt det som görs.

Mats Eriksson

ordförande i sjukvårdsdelegationen

              Kommentar: 

Riktigt uppfriskande med en debatt på högsta nivå i midsommarvärmen om vården av de psykiskt sjuka. Kan den annalkande åskfronten ha spelat en roll eller har man i verkligheten olika syn på verkligheten?

Jag har läst det mesta av SoS omfattande rapport om läget för dem som drabbats och den vård de får och inte får och jag känner igen mycket i den bild SoS ger av vården av personer med psykisk sjukdom. Vilka bilder i SoS rapport är det som är missvisande och orättvisa?

Vi kan för övrigt komplettera SoS rapport med beskrivning av en del förhållanden som rör både situationen för de anhöriga och de drabbade.

Men Generaldirektören Lennart Holm är inte ensam i sin kritik.

Den nytillträdde Generaldirektören för myndigheten för vårdanalys Fredrik Lennartsson skrev skrev redan den 21 juni 2012 en artikel i Svenska Dagbladet.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/patienterna-maste-fa-verkligt-inflytande_7800772.svd

"Svensk hälso- och sjukvård lever inte upp till en av de viktigaste föresatserna - att utgå ifrån patienternas perspektiv. Det är en kvalitetsbrist i sig men betyder också att tillfrisknandet försenas och att vården blir onödigt dyr, skriver Fredrik Lennartsson, Myndigheten för vårdanalys." Läs gärna hela artikeln Mats Eriksson den är verkligen läsvärd.

Men Mats Eriksson har rätt på en punkt och det är att nu är det tid att handla och ändra situationen för de som drabbats och deras anhöriga.

Vi vet tillräckligt om bristerna i vården och  bristerna i levnadsförhållandena - fattigdom, ensamhet, isolering, övergivenhet, hemlöshet, ökad institutionalisering, alltför tidig död, bristande vård för fysiska sjukdomar - för dem som drabbats och en orimlig belastning för deras anhöriga. Vi vet dessutom hur vi kan förbättra vården och levnadsförhållandena och avlasta de anhöriga.

Mina frågor till Dig Mats Eriksson är därför:

1 Varför har de allvaligt psykiskt sjuka/ funktionsnedsatta hela tiden fått det sämre sedan riksdagsbeslutet 1994?

2 Tror Du att det program som Regeringen och SKL enats om i överenskommelsen för år 2012/2013 kommer förbättra situationen för de drabbade och deras anhöriga eller kan det behöva justeras/ kompletteras i överenskommelsen för år 2014 o f?

Vi kommer att med början 1 juli 2013 successivt lägga ut videoinspelningar och Powerpoint-bilder från den nordiska konferens som hölls i Lund 3-4 juni 2013 där det framfördes en mängd förslag till förändringar som om de genomfördes skulle avsevärt förbättra situationen i var fall för dem som drabbats av schizofreni och liknande psykoser och deras anhöriga.

Konferensen arrangerades av Scandinavian Netvork for Community Mental Helth (SNCMH) CEPI Lund, Schizofreniförbundet Sverige, RSMH-Skåne, Schizofreniföreningen i Skåne i samverkan med Psykiatri Skåne.

Harald Wilhelmsson

 

Rekommendera artikeln:

Submit to DeliciousSubmit to DiggSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Kommentarer: (1)

  • Nils-Erik Johansson
    Grattis till en fin sida!:)

Cancel or