Submit to DeliciousSubmit to FacebookSubmit to Google BookmarksSubmit to StumbleuponSubmit to TechnoratiSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Aktuellt

 

Harald Wilhelmsson har efter 13 år som ledamot i styrelsen för IFS Skåne och tillika ordförande informerat styrelse och valberedning att han inte önskade bli omvald på årsmötet den 28 mars i år.Styrelsen vill framföra ett stort  och varmt tack till Harald för alla insatser han gjort under åren.

Med särskilda ombud och ett grönt kors tar psykiatrin i Skåne nya grepp om patientsäkerhetsarbetet.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har under de senaste åren haft ögonen på verksamheten som inte fullt ut levt upp till kraven. Nu har alla chefer, liksom 130 särskilda patient­säkerhets­ombud genom­gått en utbildning som gett ökad kunskap om lagar, avvikelsehantering, patientsäkerhet och för­bättrings­arbete.

Ombuden, som är såväl skötare, sjuksköterskor och läkare som psykologer, har nyligen börjat sitt arbete ute på enheterna och ska se till att patientsäkerheten rutin­mässigt uppmärksammas varje dag vid möten på avdelningar och mottagningar.

– Det handlar om att för­hind­ra onödiga skador och öka med­veten­heten och förbättra säkerhets­kulturen, säger Martin Hultén, chefläkare division psykiatri, som ansvarar för säker­hets­organisationen.

Ett av ombuden är sjuksköterskan Jenny Borgström som nyligen genom­gått utbildningen och arbetar på en allmänpsykiatrisk heldygns­avdelning i Kristianstad.

– Tidigare har jag – som många andra – undrat vad som händer med de avvikelserapporter som vi skriver i vården. Ofta tycker vi att det tar lång tid att få respons på dem. Nu vet jag att alla rapporter följs upp centralt, inte bara i respektive verksamhetsområde. Men det är återkopplingen till personalen på golvet som glappar. Bland annat detta ska jag hjälpa till med, berättar hon.

Men framför allt ska patient­säker­hets­ombuden tillsammans med enhets­chefer och kollegor driva på och lyfta patientsäkerhets- och förbättringsarbetet i det dagliga arbetet. Till sin hjälp har de ett nytt visuellt verktyg, kallat gröna korset.

Korset innehåller 31 rutor som ska färgsättas varje dag. Om risk för skada förekommit markeras detta med gult. Orange färg markerar att en skada inträffat medan rött används vid allvarligare händelser som lett till vårdskada som ska lex Maria-anmälas.

Det gäller att arbeta så patientsäkert att alla rutor i korset blir gröna.

– På vår avdelning har vi valt att ha korset på papper, väl synligt inne på expeditionen. Sen har vi delat upp varje dag i tre delar, förmiddag och eftermiddag och natt. Om början på arbetspasset varit lugn, och det därefter händer något så markerar vi först med grönt och sedan med exempelvis gult. När man kommer till jobbet ser man snabbt hur för- eller eftermiddagen varit, om det hänt något, säger Jenny Borgström.

Bredvid korset hänger en logg där personalen anger varför pass markerats med avvikande färg och vem som ansvarar för att följa upp händelsen.

De diskussioner personalen har när de färgsätter patientsäkerhets­arbetet i korset ska upp­märk­samma på arbetssätt och rutiner som kan förbättras. Ibland kan det finnas olika åsikter om var gränserna för olika färgkodningar går. Någon kan tycka att en situation ska vara grön eftersom det ”gick ju bra och ordnade upp sig” medan en annan menar att det ju inte riktigt blev som det var tänkt, att något inte riktigt fungerade.

– Jag är allergisk mot åsikten att ”så här har vi gjort i 20 år och det har gått bra”. Det finns alltid förbättringsmöjligheter. Om en patient till exempel fick sin medicin, men fick den för sent, så är det inte grönt, säger Jenny Borgström.

En förutsättning för att hålla liv i arbetet är dock att det finns ett klimat där alla vågar diskutera.

– På vår avdelning är vi vana att prata med varandra, där kan vi diskutera och lyfta saker. Så är det kanske inte på en avdelning där de inte är så samspelta, säger hon.

Publicerad: 2017-02-10 14:45 
Mia Wärngård
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/02/10/gront-kors-ska-vanda-skansk-psykiatri-ratt/

Hantering av hot och våld inom psykiatri – riskfaktorer för våld och aggression

2017-01-12 11:00

Hantering av hot och våld inom psykiatri visar att det saknas vetenskapligt underlag för stora delar av arbetet med prevention, riskbedömning och hantering av hot och våld inom psykiatrin. Kunskapsstödet är utgivet av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU.

 Hantering av hot och våld inom psykiatri – riskfaktorer för våld och aggression visar att det saknas vetenskapligt underlag för stora delar av arbetet med prevention, riskbedömning och hantering av hot och våld inom psykiatrin. Här finns kunskapsluckor inom vården av såväl vuxna som unga patienter. Det konstaterar Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, i fem kommentarer till den rapport som ligger till grund för brittiska riktlinjer på området.

SBU:s kommentarer i korthet:

•   Vad gäller riskfaktorer för våldsamt eller aggressivt beteende framgår att den kommenterade rapporten funnit ett antal sådana, bland annat tidigare våldsamt beteende.
•   Inom psykiatrin används en rad olika skattningsinstrument för att förutsäga risken för våld och aggressivt beteende. Vissa av dessa metoder kan innebära en säkrare bedömning än de ostrukturerade, kliniska bedömningar som görs av läkare och annan vårdpersonal.
•   Vad gäller hantering av hot och våld från unga psykiatripatienter saknas underlag för säkra slutsatser.
•   Det saknas vetenskapligt underlag för att kunna bedöma om de åtgärder som idag används för att förebygga hot och våld verkligen är effektiva.
•   Kunskapsunderlaget för icke-farmakologisk hantering av akuta och icke-akuta våldssituationer är otillräckligt.

Hantering av hot och våld inom psykiatri – riskfaktorer för våld och aggression är utgiven av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU.

Hantering av hot och våld inom psykiatri på SBU:s webbplats

Kommentar från Schizofreniföreningen i Skåne: 

Ingen överraskning för oss inom schizofreniföreningarna att det saknas kunskapsgrund för hantering av hot och våld inom psykiatrin. Rapporten visar visar att det saknas vetenskapligt underlag för stora delar av arbetet med prevention, riskbedömning och hantering av hot och våld inom psykiatrin. 

Schizofreniföreningen i Skåne har länge hävdat att alltför stor andel av psykiatrins åtgärder saknar kunskapsgrund. Det har utvecklats lokala kulturer där man hanterar frågor olika från ort till ort och ibland från psykiater till psykiater. Varför sammanställa kunskap och varför utfärda rekommendationer om de inte skall tillämpas. Forskning rörande psykiskt sjuka behöver utvecklas till en stabil kunskapsgrund för psykiatrisk vård och psykiatrisk vård och behandling skall självfallet bedrivas utifrån den aktuella kunskapsgrund som finns tillgänglig.

Även i de fall där det finns kunskapsunderlag väljer fortfarande många inom psykiatrin att negligera denna kunskap och utgår istället från enskilda personers åsikter.

Behandling med bensodiazepiner utgör ett sådant fall. SoS har angett att behandling med BZ skall göras kortvarig helst inte mer än en månad. Behandling under så lång tid som 6 månader eller längre skall inte förekomma då patienter riskerar att utveckla beroende och en långvarig avvänjning med svåra biverkningar. Vi har lång erfarenhet av att det förekommer långtidsbehandling med BZ av allvarligt psykiskt sjuka inom psykiatri Skånes verksamheter. 

Ett annat ex är medicinering med neuroleptika. Här gäller rekommendationer att om patienten får en snabb viktuppgång under den första månaden så skall behandlande läkare/psykiater överväga förändring av bl a preparat och dos. Snabb viktuppgång är en komplikation som normalt är mera svårbehandlad än grundsjukdomens symtom och som kan leda till sämre fysisk hälsa och i förlängningen en alltför tidig död.

Svenska Psykiatriska Föreningen har publicerat ”Kliniska riktlinjer - Att förebygga och handlägga metabol risk hos patienter med allvarlig psykisk sjukdom.

Vi har ända sedan dessa publicerades rekommenderat att psykiatrin följer dessa riktlinjer.

Trots detta får vi regelbundet rapporter från patienter som haft en viktuppgång på 30 kg eller mer under några månader utan att behandlande psykiater ändrat förskrivningen eller gett patienten stöd för att sluta röka, ändra kost eller att börja med regelbunden motion.

Vi har erfarenheten att detta utgör ett allvarligt hot mot  patienternas fysiska hälsa och i förlängningen liv. 

Harald Wilhelmsson

SVT Skåne 161005

Skarp kritik mot den psykiatriska öppenvården

Malmöpsykiatrin anmäls Foto: SVT


Patienter som väntar i månader på återbesök. Patienter som inte får sina recept. Nu kommer skarp kritik mot den skånska öppenpsykiatrin


”Den psykiatriska öppenvården är inte patientsäker”, skriver Disa Dahlman, AT-läkare i en anmälan till IVO, inspektionen för vård och omsorg.

Disa Dahlman är ännu inte färdig läkare utan räknade med handledning när hon i somras arbetade på den psykiatriska öppenvårdsmottagningen på Drottninggatan i Malmö.

– Men ibland var jag helt ensam trots att jag ännu inte är legitimerad.

I sin anmälan till IVO skriver hon att tio specialistläkare sagt upp sig under det senaste året, och att bemanningen i huvudsak  bestod av AT-läkare och ickelegitimerade läkare.

– Detta trots att patienterna bedömts vara i behov av specialistkompetens!

Svårt att rekrytera

Hans Brauer, verksamhetschef för psykiatrin, bekräftar att Disa Dahlman ibland var den enda läkaren på mottagningen.

– Men det fanns en handledare, dock inte på plats. Situationen inom psykiatrin är besvärlig, vi har svårigheter att rekrytera.

Läkarbristen drabbar patienterna hårt, enligt Disa Dahlman. Många kan få vänta upp till ett halvår för ett återbesök hos en specialist.

– Och när öppenvården inte fungerar får andra instanser träda in. Vi har fått samtal från boendepersonal som har slagit larm när människor mår allt sämre. Andra gånger har vi fått skicka patienter till psykakuten för slutenvård för att det saknas resurser inom öppenvården.

Missar sina mediciner

Hon beskriver också hur läkarbristen leder till att patienter inte får ut sina recept, det finns helt enkelt inte tillräckligt med läkare i tjänst.

– Jag har också  träffat patienter som har försämrats för att de inte fått ut sina mediciner i tid.

Hans Brauer säger att ”det är alldeles förfärligt, men vi gör allt som står i vår makt för att det inte ska behöva vara så”.

Enligt Hans Brauer lämnar läkarna Malmöpsykiatrin främst av löneskäl.

– Vi har ett speciellt läge här. Lönerna är betydligt högre i Köpenhamn och då väljer en del att arbeta där.

Disa Dahlmans anmälan ingår nu i den pågående tillsyn som IVO gör av Malmö psykiatri. Verksamheten har kritiserats hårt under de senaste åren, bland annat till följd av att flera patienter som vårdades inom  psykiatrin tog livet av sig under 2013-2015.

”Så frustrerande”

– Vi ser över  hur man nu bedriver patientsäkerhetsarbetet idag, berättar Helen Lundblad, IVO-inspektör. Hur följer man upp rapporterna om avvikelser? Vilka åtgärder vidtas?

Hans Brauer tror att psykiatrin med tiden kommer att locka fler läkare.

– Vi har många ST-läkare som vill jobba hos oss. Så läget kan förbättras. Men det tar lång tid.

Disa Dahlman berättar att hon har starkt stöd för sin IVO-anmälan hos övriga anställda på den psykiatriska öppenvårdsmottagningen.

– Det är så frustrerande att se hur patienterna kommer i kläm. Det här handlar ju om en svag patientgrupp som har svårt att föra sin egen talan.

  • Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Publicerad:5 oktober 2016 05.00

Du kan även se en video med intervjuer av AT-läkare Disa Dahlman, Hans Brauer verksamhetschef för psykiatrin i Malmö och Regionrådet Anders Åkesson http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/skarp-kritik-mot-den-psykiatriska-oppenvarden

Kort sammandrag:

"Den tidigare psykiatrisamordnaren Anders Printz tycker att det krävs ett omtag för psykiatrin i Sverige med mer fokus på patienterna. Och chefer i landstingen måste börja ta frågorna på större allvar, menar han."

– "Egentligen är inte bilden av behoven så annorlunda, men däremot tycker jag att vi nått vägs ände med ett utvecklingsarbete som är inriktat på organisation. Med en akut verksamhet och en heldygnsvård som sänder signalen att ”du är inte riktigt välkommen hit, du borde gå någon annanstans”, har jag dragit slutsatsen att vi kanske måste börja om."

"Har du en ny syn på problematiken nu jämfört med för några år sedan?

– Jag kanske inte längre tror att ett utvecklingsarbete uppifrån inriktat på huvudmannaskap och lagstiftning och sådana saker kommer att leda oss framåt, utan att det här måste vara en förändring som sker mycket utifrån patientens perspektiv."

"Vad vill du se konkret?

– Jag vill se att man jobbar med utvecklingen av att designa tjänsterna underifrån, att fråga patienterna."

Hela artikeln kan Du läsa här: